I never asked for it, but I have it in my hands

Ja, men då har jag alltså gått från en blogg till en annan. Den här gången ska jag kontinuerligt hålla den up to date..ja, eller så gott det går ialla fall :)
Bortsett från att ha en helg ledig från skola...mucho nice...så var jag på lite partaj hos fina Renee igår. Hon fyllde hela 25 år och det påminde mig givetvis om att jag är 10 år äldre och tröttare än både henne och hennes vitala vänner. Men det påminde mig också om att det faktiskt är ganska skönt att slippa "vad ska jag göra när jag blir stor"-ångesten som ter sig rätt normalt i den åldern. Även om jag är ett helt decennium äldre så vet jag ändå inte vad jag ska bli när jag blir stor. Skillnaden på då och nu är väl att jag skiter rätt bra i det faktiskt. Och den känslan gör stor skillnad för mig personligen. Utöver det tycker jag mest att siffrorna vilka talar om när vi är födda, inte är annat än just siffror. Jag ser inte många andra olikheter mellan mig och generation yngre. Kanske att jag själv är mer förbittrad eller inte orkar hänga på en skön nattklubb fram till 4-snåret (undantagsfall då), men å andra sidan är jag också både omogen och barnslig så det får väga upp ;)

Hemma hos Renee fastande jag i soffan med min föredetta föredetta, David (såhär i början förtjänar alla vänner en liten presentation). Jag tror att det är 5 år sedan som vi separerade, tiden går galet fort..hursomhelst så hade vi som alltid ett fint samtal om livet och hur man som människa förändras livet ut. Allt annat vore ju en tragedi. David är en mycket nära vän och en oerhört älskvärd människa även om han fortfarande kan driva mig till vansinne. När jag blir driven till detta stadium i hans närvaro påminns jag givetvis snabbt om varför vi inte är ett par. Ja, allstå vi är inte heller ett par därför att vi inte har en längtan efter det och för att David numera är sambo med en alldeles underbar kvinna och också min nära vän, Kama (hej Kama lilla!). Många i min närhet har frågat mig hur det kommer sig att vi är så goda vänner, jag & David. Det enda svar jag jag kan ge är att jag älskar honom som människa. Det bör räcka anser jag.
Efter vårt intellektuella möte i soffan med lite grogg i handen, så kom vi in på PMS. Fy fanken vilket lidande för så många kvinnor. Både Kama & jag är rätt hårt drabbade var eviga månad, så David fick snällt sitta emellan och lyssna på våra bördor. Som tur är så är han en makalös lyssnare och såg uppriktigt sagt intresserad ut. Tack.

Apropå föredettingar ( ja, de är fler), så fick jag i fredags veta att min senare pojkvän träffat en tjej och flyttat ihop. Här gick det undan! Det är inte så väldigt längesen det tog slut mellan oss, så det var minst sagt snopet. Kändes konstigt, eller jag tror snarare att det var självkänslan som fick sig en liten törn även om jag är en lyckligare människa utan honom. Förvånad blev jag, men är det rätt så är det. Vassego & lycka till. Den här senare grabben är som ni förstår inte en god vän, eller vän överhuvudtaget.

Jösses, ett helt inlägg om bara ex..Ja, det var både första och sista gången, lovar ;) Kom tillbaka å läs snart igen för då ska du få veta hur jag tampas med pluggångest, jobb, politik och kärlek till andra vänner eller potentiella dejter och onödiga klädköp.

 See ya, bless!