14 juni 2010

Trött på blinda reklamutdelare

Ibland blir jag bara så ihelvete less på reklamutdelarna som inte förmår sig läsa den blanka vältextade skylten som så prydligt smyckar min annars så ruttna brevlåda.."EJ REKLAM". För faan, sluta nu! Jag vill inte förbruka mer papper än nödvändigt och jag ORKAR inte åka till sorteringsstationerna mer! Snart lägger jag ut en rävfälla och hoppas att ni klämmer tårna. Usch!

Lite ledsen att jag inte varit inne och skrivit här på typ...2 månader. Har haft på tok för mycket att tänka på och sysselsätta mig med. Pluggandet närmar sig (äntligen) slutet och jag kan snart återgå till mitt fria sköna liv där jag får sova till 12 varje helg, dricka vin in på småtimmarna och hejdlöst hoppa i säng med vem som helst. Skämt å sido, eller inte. Snart, exakt om 5 dagar är det END OF THE SHOW och jag är färdigstuderad för ett tag framöver. Jag har slitit som ett djur för att orka med heltidsjobb och plugg (åtmisntone de två senaste måndaerna då paniken infunnit sig). Saknar mina vänner så mycket, känns som att jag alltid måste tacka nej till mysiga stunder, även till kärleken :( Men sånt är livet och snart är jag som en kalv på grönbete igen :))

Minns inte riktigt vad som hänt som kan vara av intresse att dela med sig av..? Jo, Mr Tone Loc har haft sin 40-årsfest...tema "Studio54"...fy fan vad roligt vi hade! Alla var otroligt fulsnygga och hade lagt ned en del tid på sina utstyrslar. Själv hittade jag min gamla gymnastikdräkt från 1986...jo, det är helt sant. Jag hade äran att representera Nacka Gymnastikförening i denna härliga kreation, se nedan..:) Tror faktiskt att det var själva truppdräkten (trupp=tävlande). Det är en sensation att jag lyckdes pressa ner min kropp i denna, antingen har jag inte utvecklats/vuxit ett skit sen jag var 11 år eller så var jag fett liten till växten 1986 och dräkten fett stor då. Hursomhelst, den satt tajtare än en hel flaska cocosolja på kroppen, satan vilka skavsår jag hade sen hahaha!! Men vad gör man inte för att tillfredsställa födelsedagsbarnet?! Till denna hittade jag mina gamla benvärmare med små renar/älgar på (very hot), pumps och fras-lugg. Bingo! "Dräkten" var så jävla tajt att jag nästan fick sex små arslen och bullf***a i den. Får man säga så numera? Hahaha..:D Tur för mig att 97% av sällskapet var gay, 1% syster, 1% systers kompis och 1% var jag själv då :) Det var en sann befrielse att vara naken dagen efter.


Me & and my fucked up friend


B-day kiddo!!


Super retarded guy & sis


Fucked up sis


Well well well..




So long!

Love
MMM

8 apr. 2010

Ledig å snorig...

Hade knappast tänkt att vakna upp snorig imorse, när man tagit ledigt å allt :( Haft lite hosta sen påsken och trodde inte att det skulle bli mer än så, men så kändes det som att en lastbil kört över mig idag..stackars mig! Tog alvedon å brassade på en ordentlig lunch bestående av linser, rotfrukter å pasta. Låter skit-illa men smakade gott :)
Sen blev det storstädning, tvättning å bad av Tussen. Sen gjorde jag cholkladpudding m grädde - sjuuukt gott! Nu börjar jag känna mig hängig igen, så det blir mys med bästa kramaren i soffan resten av kvällen :)

Hade ju tagit ledigt idag för att göra en del av mina observationer, vilket jag lyckades med. Låtsades inte vara alltför snorig när jag kom dit, men när klockan var 11 höll jag på att trilla av stolen..huvudet värkte och hostan gjorde så ont. Var lite småfebrig så då begav jag mig hemåt. Ska fortsätta imorgon. Egentligen tycker jag att det är väldigt intressant att göra observationer på barn, men emellanåt kan det kännas rätt lamt att bara sitta å låtsas att inte observera, likt en tapetblomma. Barn är ju allt som oftast oerhört nyfikna, helst när en främling kommer. "Vem är du? Vad gör du? Varför sitter du bara där?" osv :) Ska väl renskriva 3 h kladdiga anteckningar ikväll..inte lika spännande kan jag säga..men skiten måste ju göras.

Funderar fortfarande på hur jag ska göra med framtida studier, å ena sidan är jag helt på det klara med att fortsätta studier inom psykologins värld, å andra sidan är jag bajsigt trött på att jobba heltid å plugga vid sidan av..tar all min energi även om det är grymt givande. Alternativet skulle ju givetvis vara att endast plugga, men det skulle ju suga rent ekonomiskt. Hade vi varit två under samma tak hade det känts annorlunda, men att leva på studiemedel - NEJ TACK. Kanske tar ett studiebrejk till nästa år så att jag får hämta andan lite, så har jag lite tid att fundera :)

Nepal närmar sig med stormsteg...eller nästan iaf :D. Fy sjutton vad jag längtar!!!

Dagens fuling...:)

Me love u always!


Bless!

21 mars 2010

Pluggdag så att ögonen blöder..

Nu var det allt ett tag sedan som jag uppdaterade bloggen..har haft annat för mig helt enkelt :) Varit mycket studier då jag nu är i full gång med examensarbetet som ska vara inlämnat om ca 2 månader...suck. Måste begränsa innehållet och göra om en del material jag skrivit. Inte för att texten varit dålig, men jag behöver en annan struktur på det hela och insåg i veckan att det är lika bäst att jag skalar bort en del och börjar om. Det blir nog bra det med :) Jag ligger dessutom långt efter med mina observationer och har misnt sagt ångest över det. Vet inte hur jag ska få ihop mina 30h barnobservation utanför arbetstid..och observationsschemat jag började på i höstas verkar ha gått i stöpet och måste för femte gången bearbetas. Inte lätt! Men det är ju så det är, precis som med allting annat..det blir sällan som man tänkt sig och då är det nya friska tag som gäller helr enkelt. Inte mycket att muttra över egentligen :)

Förra helgen var vi på middag hos bäste T. Han hade besök av tre vänner från London, därav den sjukt roliga sammankomsten. Man kan väl påstå att det blev en hel del drinkar den kvällen..vi drack som om det var sista gången i livet :) Fråga inte varför, men alla blev så laddade och vi hade så galet roligt hahaha. Gänget från UK var minst sagt skojfriska och nästintill lika törstiga som oss andra..tre mycket roliga saker inträffade under kvällen: 1) Josés porrfranska 2) Jennys vurpor på dansgolvet 2) Min pole dance

Vaknade upp hos Jenny i Kransen vid halv fyra på söndagen..skulle gentligen ha träffat några andra vänner samt haft en loppis ute på Siggesta men mådde som förväntat otroligt dåligt av gårdagens drinkar. Det blev film & pizza, sen blev det en kommunal tur runt halva stan i partykläderna för att samla ihop resterna av mitt liv. Jag var illa tvungen att ta tuben till T för att hämta bil, kläder och kamera. Kände mig som en sunkig tonåring..Fråga inte varför jag inte tog taxi..När jag väl var hemma runt åtta på kvällen var jag absolut helt slut. Om jag kunde somna på kvällen? Givetvis inte, hade ju snarkat hela dagen så jag kom som en rutten ostbåge till jobbet på måndagen.


Before dinner



Precis efter middag


Avec-tider


Efterrätten :)


And here we go



Nåväl, veckan löpte på med jobb å plugg. Inte mycket annat att skryta med.

Danke & bye
/.

4 mars 2010

Å så blir det en retreat-helg på Kagyu Institute of Buddhist Studies, Nepal

Bilden hämtad från   http://www.kirtipur.org/courses_intro.html


Buddhismen har intresserat mig ända sedan religionslektionerna i högstadiet (några av de få lektioner som överhuvudtaget lyckades locka fram det bästa i mig). Men det var egentligen inte förrän ganska exakt åtta år sedan som min dåvarande sambo i present gav mig boken "Lycka! En handbok i konsten att leva", skriven av Dalai Lama och Howard C. Cutler, som jag blev än mer nyfiken på buddhismen. Det krävdes dock en hel del "självsanering" innan jag helhjärtat kunde ta bokens innehåll till mig och förstå vad buddhismen faktiskt står för. Denna bok är ingen djupdykning inom religionen, men den ger gott och väl en intressant fingervisning om vad vi kan lära om oss själva och vår högst personliga andlighet.

Hursomhelst, jag har nu bokat in mig på en helglång retreat på ett buddhistiskt institut för att ta del av och få djupare kunskaper om Buddhas upplysta idéer. Spännande!!!

Fred & kärlek
/.

28 feb. 2010

Resfeber - sviktar den mentala hälsan?

Lika lite som jag ogillar att planera resor, lika lite brukar jag drabbas av resfeber. Men idag tror jag att jag måste göra en liten mental check hahaha, jag får handsvett bara av att googla trekking i Nepal..och då är det ändå typ 4 MÅNADER kvar innan jag är där :=) Äventyrliga resenärer som lagt ut sina vackra bilder på Everest, Ama Dablam och Annapurna, gör att jag titt som tätt måste släta av en del saliv ur mungiporna vid en titt på dessa. Jag får hjärtklappning och svettiga händer bara av tanken på att jag ska få vandra och klättra i Himalaya..Att jag ska få andas nepalesisk högluft gör mig alldeles knäsvag, t o m tårögd. Nu tycker ni säkerligen att jag bör få huvudet undersökt och jag kan knappt förstå det själv, men det här är verkligen en dröm för mig. En dröm om livets bästa.

Mitt bland alla restankar flashar en oändligt lång packlista förbi med jämna mellanrum. Inser att jag ganska snart bör sätta igång med en del inköp av sådant som är bättre att köpa här hemma än i Kathmandu. På plats kommer jag att kunna inhandla en hel del, men vissa saker som t ex trekking-kängor, klätterutrustning, schyssta strumpor, underställ och fleece är bättre att ta med sig hemifrån. Kängor köpte jag för ett par månader sedan och de måste jag börja gå in och mjuka upp ganska snart. På plats kan jag däremot införskaffa allt som rör köksutrustning, first aid och sköna kläder.

Nu när jag googlat lite mer på eventuella turer inser jag att jag behöver packa en ryggsäck full av utrustning för både tropiskt klimat likväl som för alpin miljö. Det kan mao bli en hel del :=)

See ya!

26 feb. 2010

Sanna Lundell = true love

Jag läser inte tidningen Mama, men läste idag om Sanna Lundells blogg och var tvungen att kolla in läget. Jag älskar Sanna. Jag har alltid gillat henne utan att jag egentligen vet varför. Idag fick jag svaret då jag läste hennes sköna blogginlägg om idiot-bimbos, vars enda syfte är att stå i någon billigt rampljus och puta med sina upp-pumpade läppar och tuttar. Unga tjejer som har tillsynes helt meningslösa jobb och inte intresserar sig för annat än utseende.
För inte så längesen hade jag den här diskussionen med någon i min bekantskap av generation yngre. Vad jag inte kan förstå, likt det Sanna skriver, är var dagens unga generation rebeller, miljöaktivister och fredskämpar tagit vägen? För visst föddes de, det är av mänsklig natur att vilja förändra världen när man är ung. Vi måste skylla på idiotföräldrar som inte gjort annat än att misslyckas i sitt uppdrag att föra "vi-är-unga-å-kan-göra-vad-fan-vi-vill-fuck-you"-konceptet vidare till sina bortskämda, självupptagna snorungar. Allt kan inte vara medias fel. I sådant fall ska det vara en förälders uppgift att balansera upp mediernas idioti.
Att kliva in i vuxenlivet med värderingen att utseende, Stureplan och kredit är de enda ting som gör en människa lycklig och framgångsrik, det måste sannerligen också föra med sig enorm känsla av tomhet och brist på identitet. Mycket sorgligt.
Vad jag då kontrade denne yngre bekanta med var att jag undrade varför inte han och hans polare hade en längtan att vilja göra något för världen där ute. Varför ville de inte åka till Israel och plocka en apelsin eller åka till ett land där kulturen är vitt skild från den vi lever i? Hans svar var att det var coolare och roligare att åka till USA eller Franska Rivieran och partaja. Ja, det är självklart jävligt roligt.

Var fan är rebellerna?

Sannas blogg - mama

Sannas blogg - mama

25 feb. 2010

Att vara tacksam

Idag ägnar jag en tanke åt de människor som lever i krig, svält, förtryck och sjukdom. En stund av medkänsla för den som inte kan ge sitt barn mat, tak över huvudet eller kärlek över gränserna, vilka de än må vara. Jag ska vara tacksam för det fina livet erbjuder. Tacksam för att jag är frisk, älskad och rik. Uppskattande ska jag tänka på allt det underbara livet skänker mig, alla de platser, människor och stunder som berikar mig som människa.

24 feb. 2010

Å INTE kan man väl resa runt i Nepal utan en...

...Land Cruiser - blir till att boka en stadig off road-leksak när jag kommer fram :) Nu är det visserligen några månader kvar innan jag är där...men...man måste ju börja planera det lilla som går att planera. Alla som känner mig vet att jag inte gärna bestämmer i förtid vad jag ska se eller göra, men i det här "fallet" finns det saker jag säkerligen inte vill missa: Köra skitcool bil på livsfarliga vägar, trekka i Himalaya, besöka Chitwan National Park och dricka te med en munk. Bland annat :)

Nu ska jag inte vara naiv, utan ta fram mina tidigare livserfarenheter ur minnet. Att hyra gammal bil är antagligen inget att rekommendera i ett land som Nepal där vägarna förmodligen mer liknar lervälling eller stenras. Orsakerna är flera, men de två främsta som jag föreställer mig redan nu skulle kunna orsaka mer tårar än glädle är: 1) Köra vilse i ingenstans, ensam. 2) Hyra skitgammal Land Cruiser där både däck och teknik rasar samman och måste fixas på egen hand. Av säkerhetsskäl blir det att hyra en schysst jeep/off road med gps hahahah. Tåg finns heller inte i landet varför det ju då skulle vara smidigt att ta sig fram med eget fordon. Alternativet att hyra en bil med chaufför finns ju oxå :) Det gjorde jag på Jamaica och det trevliga med det var att verkligen få roligt resesällskap. På den resan slutade det med att chaffisen bjöd hem mig till sin familj & "odling". Ja, ni kanske förstår :=) Det var inte heller den minsta odligen jag sett, snarare en hel åker som skulle få våra skånska bönder att gråta blod av avund hahaha (that´s another story)

Hello little sugar, wanna suck it up?!


Hur det än blir med bilhyrandet så flyger jag från Stockholm till Delhi i Indien. Har inte varit i Indien så den blixtvisiten ser jag framemot. Vi får se hur jag tar mig från Delhi till Nepal, helst vill jag börja med att besöka Chitwan National Park i södra Nepal. Jag kommer ju att vara där under regnperioden, men då Nepal har så extremt varierande natur är väderförhållande också omväxlande beroende på i vilken region man befinner sig i. I södra delen är det tropiskt klimat vilket bör utgöra mycket hög luftfuktighet och ordentliga skyfall. I like!!! Monsun är grymt :=) På flera sajter har jag läst att det oftast regnar nattetid vilket bör göra morgontimmarna oerhört friska och vackra. Temperaturen ligger runt 25-30 grader i södra delen den här årstiden. Kathmandu kommer antagligen ligga dränkt i regnvatten och jag kan gissa att temperaturen är lägre där.
Nackdelen med trekking den här årstiden är förstås att framkomligheten är begränsad pga av bortspolade vandringsleder osv. Jag ska dock ta reda på ungefär var jag vill vandra. Min första tanke var att gå mot Mount Everst Base Camp (förmodligen största turistattraktionen...), men nu har jag funderingar på att istället gå Annapurna. Ska som sagt läsa på lite mer. Jag har fått för mig (gå på känsla hahaha) att Annapurna är vackrare. Det avgörande är främst vädret, men även tiden. Hur mycket tid jag än skulle vilja ha så får jag dessvärre inse att jag är begränsad här :(

Oroa er ej, jag kommer att mala sönder era små huvuden om Nepal hit & dit innan avresa.

Blessings!

23 feb. 2010

Så var resan till Nepal äntligen bokad!!!

Oh yes, då bär det av mot Nepal och Himalaya i sommar! Jag är såååå sinnessjukt lycklig just nu =D!! Förstå att jag ÄNTLIGEN kommer iväg till mitt vackra Nepal, känns alldeles fantastiskt!

Titta å njut, gott folk! 

21 feb. 2010

Känner mig lite färgig..

...till sinnet och bestämde mig nu att jag ska ändra färg på bloggen med jämna mellanrum. Färg färg färg. Åh, vad härligt med färg! Har suttit & målat ikväll..men fy vad segt det gick..fick nån släng av inspiration men den kunde jag lika gärna slängt i soporna på en gång..Tänkte ta tag i projekt "tavla som aldrig blir klar", och ja, jag kan väl ytterligare en gång konstatera att projektet åter ligger vilande. Eller snarare i 3 delar i soporna. Jag fick nog. Nu har jag stått fastkörd med detta konstverk sedan typ november och jag blir fanimej inte klok. Så jag tänkte drastiskt och hade sönder hela skiten en gång för alla. Känns så befriande! Nu kan jag starta om på nytt :) Hejdå skittavla!

Tänker på att Paris inte känns alltför långt bort, och tur är väl det för all denna snö får även den bäste att vilja krypa ner under en skinnfäll och inte stiga upp förrän maskrosorna vissnat. Önskar innerligt att jag var intresserad av snösport, men icke. Längtar galet mycket efter våren, tänk bara att kliva ut genom dörren en tidig vårdag. Solen skiner, himlen ler och luften känns klar. Du vet att hela sommaren väntar, sena kvällar med grillning, gott vin, goda vänner och förhoppningsvis några sköna kvällsdopp. Kan det vara bättre? Kanske sitta på en klippa i skärgården. Lyssna på Sommarpratarna, spela lite kort och umgås med de du tycker allra bäst om. Känna dagens smått svidande solbränna på dina axlar, några myggbett som retar och se dina fina somamrfräknar titta fram när solen gått ned. Åh, så jag längtar!

Nä, underbara människa, nu ska jag krypa ner hos min älskling, drömma mig bort till sommarens oändlighet. Imorgon är vi en dag närmare :=)


Att avsluta...

...en relation är inte det mest enkla. I regel är ju oftast en part sårad och bedrövad medan den andre till synes går vidare utan ledsna känslor. När det hände mig i somras fick jag inta rollen som lämnad, vilket ju självklart kändes som det stora nederlaget. Såhär i efterhand kan jag tänka och reflektera mycket över hurvida vi överhuvudtaget passade ihop eller inte. Förälskelsen är som vi alla vet en eufori med krafter lika starka som ett rus av heroin, säger experterna ialla fall. I det tillståndet drabbas vi av lust, passion och en stark känsla av gemenskap. Vi har funnit en människa som förstår oss, vår själsfrände. Visst är det underbart?! Problemen, om de uppstår, brukar trevande knacka på vår dörr några månader efter att ruset har lagt sig. Då står vi där skrämda av vår känsla att det inte längre känns lika spontant, spännande eller passionerat längre. "Hur kunde det bli såhär?", frågar vi oss. Vi som var så kära, det var ju vi mot världen. Ja, vem kan egentligen svara på det? Alla människor behöver kärlek, närhet och samhörighet. Det ligger i vår natur att få älska och känna att man tillhör en gemenskap.

När jag upplevde en förälskelse för två år sen, kändes det givetvis som att befinna i himlen. Den svävande känslan höll i sig under ett halvår om jag minns rätt. Man vill ses hela tiden, vakna upp bredvid varandra, uppleva massvis tillsammans och dela med sig av sig själv. Personen som ligger i din säng är det bästa och finaste som hänt dig. Men så en dag började vi glida ifrån varandra. Tvekande inför att "vi" verkligen kände kärlek. Detta var en sanning från min andre hälft, med mina erfarenheter försökte jag lugna med att berätta att man i relationer måste jobba för att hålla passionen vid liv. Saker och ting sker inte av sig självt. När förälskelsen lägger sig och vardagen kommer ikapp, ja då måste man verkligen visa sig från sin bästa sida för att relationen ska kunna växa, utvecklas och nå ännu högre höjder. Vad man dock inte kan göra är att framtvinga allt detta, vi måste givetvis ha känslor för personen ifråga. Om man inte låter den utvecklas och når ett djupare plan, ja då lever man plötsligt i ett platoniskt förhållande, långt långt bort från den äkta fina närhet och kärlek som vi alla så mycket behöver.

Idag när jag tittar tillbaka på min förälskelse som jag så gärna ville skulle gå över i en mer långvarig och kärleksfull relation, kan jag bara tänka och tacka den andre personen för att vara klarsynt och dra sig ur innan tiden gjort sig bekväm. Jag hade varit långt mer ledsen om den hade fortsatt och jag hade insett att du inte för något i världen är vad jag behöver eller längtar efter i det långa loppet. Nu inser jag att du aldrig skulle kommit mig så nära som jag önskar att en annan människa ska. Jag vill ha en djup, stark relation, fylld av tillgivenhet och kärlek. Inte en relation vars enda grundstenar bygger på passion, lek och flyktighet. Jag vill ha en man som älskar mig för den jag är, inte för vad han vill att jag ska vara.

20 feb. 2010

Så vacker, så Stockholm, så sant om kärlek

jag skulle vakna mitt i natten
och gå upp och ta en lång promenad
jag skulle låta blicken möta andra ögon
i en främmande stad
jag skulle inte ha så bråttom
med att träffa nån ny
jag har rätt mycket med mig själv
precis som du
jag skulle andas i det tomrum som blev över
om du lämnade mig nu

 
jag skulle sitta på ett tåg mot Paris
och låta Stockholm va
jag skulle få den tiden över för mig själv
som jag sagt att jag vill ha
jag skulle unna mig att drömma
hundra mil genom Europa
om en främling
lika tillitsfull som du
jag skulle pröva mina läppar mot nån annan
om du lämnade mig nu

 
jag skulle kunna leva utan den där blicken
som får mig ur balans
jag skulle sakna den där stunden som vi har
när vi till slut har blivit sams
jag kanske skulle söka upp
kontakter som jag tappat
som jag varit med
förut nånstans
jag antar det finns nån du skulle ringa
om jag inte fanns

 
jag kanske skulle leta upp nån yngre
som en fjäder i hatten
det skulle bli för tomt om ingen fanns där
som värmde mig i natten
men jag skulle aldrig ha tålamod nog
att bli förstådd
ingen känner mig
så väl som du
jag skulle fastna i min ensamhet igen
om du lämnade mig nu

Text: Lars Winnerbäck


17 feb. 2010

Rolig, intressant, fascinerande å jävligt snygg sida om allt som rör psykologi - för oss som är suckers för mänskligt beteende

Dagens tragedi & komik...

När jag skulle köra hem från jobbet idag klev plötsligt en man rakt ut i vägen, utan att se sig om efter bilar från vardera körriktning. Då jag tenderar att snabbt tända till i såna här situationer och inte heller är den som är sen med att hänga på tutan, eller för all del, ge fulfingret åt folk som inte har hyfs vad gäller trafiksäkerhet, så lackade jag till på tre röda å bestämde mig illa kvickt för att visa vilken jävla idiot han var som nonchalerade bilarna. Det gjorde jag dumt nog genom att trycka gaspedalen i botten för att skrämmas lite. Få lite respekt. Känna mig som en kung. Visa vem som har makten. Det var inte bara extremt korkat med tanke på väglaget, det var också oerhört pinsamt när jag insåg att mannen i fråga hade en blindkäpp i sin hand...BLIND! Tack å lov lyckades jag hinna bromsa in ett par meter ifrån honom å allt jag kunde tänka på var inte hurvida jag faktiskt hade kunnat döda en annan människa, utan hur mycket jag skämdes inför hela skaran människor som stod alldeles intill å inväntade en buss..Fatta!! Skruvad? Dessutom en BLIND man..Jag drog därifrån snabbare än tomten ramlar in genom skorstenen. När jag nyligen kom hem behövde jag bearbeta traumat och det gjorde jag genom att skicka ett sms till syrran. Vassegoda:

Jag: Va 2 meter från att köra ihjäl en blind man på vägen hem. Hahaha pinsamt. Jag burnade därifrån fort som fan.
Hon: HAHA tur att han inte såg det!

Hahahahahahaahah, ja, det var ju i varje fall dagens skratt.

Nu ska jag träna på trafikvett. Forgive me.

15 feb. 2010

Så mycket tankar

Jag är så fylld av tankar på livet idag. Jag tänker så mycket på Gustav, den stora människan i den lilla kroppen som igår lämnade oss här på jorden för en ny resa i det oändliga. Hur överlever man som förälder att förlora det man älskar högst av allt? Hur ska man bära den sorgen och någonsin kunna känna tilltro till livet igen? Alla mina tankar går till Gustavs mamma och pappa i denna smärtsamma tid, det finns inga ord som kan trösta eller lindra det tomrum som en sådan förlust för med sig.. Trots att jag inte kände Gustav så går han mig inte obemärkt förbi. Min syster Jenny som däremot kände honom, berättade stora saker om Gustav igår. Jag är så makalöst imponerad av hans styrka och vilja att göra livet bättre för de andra barn som också befinner sig i den situation han själv gjort den senaste tiden. Den situationen där sjukdomen flåsar i nacken tiden blir knapp. Tiden då omvärlden stannar upp och gör det finaste, bästa och mest kärleksfulla för att det skall få bli så bra som möjligt. Jag har förstått att Gustav tog emot all denna omtanke och energi och gjorde något alldeles fantastiskt av den. Vilken förebild du är, Gustav! Även för mig, trots att jag är gammal jämfört med dig :=)

Jag hoppas att du har det bra nu, lilla vän. Jag är övertygad om att du kommer att möta dina älskade igen, och de ska få möta dig.


Den här är till dig.

Kram
/.

14 feb. 2010

Varje människan du möter är alldeles unik..

...så kan jag sammanfatta min helg efter 16 timmars föreläsning i personlig utveckling. Det har varit två intensiva och lärorika dagar där föreläsaren för denna gång var Fredrik Lundh, psykoterapeut och lärare vid PsykosyntesAkademin i Stockholm. Mycket av det Fredrik talade om rörde sig kring ankytningsteorin och de anknytningsmönster vi tidigt utvecklar i livet, som vi sedan omedvetet använder oss av som vuxna. Det här var inget nytt för mig personligen då jag gått i terapi och arbetat mycket med mig själv de senaste åren, men trots mina utvecklande erfarenheter så var det oerhört intressant att mer djupgående lyssna till hans kunskaper och inte allra minst få ta del av mina kursares livserfarenheter. Det var jobbigt för många och en hel del tårar fälldes under de övningar vi tilldelades. Jag är så tacksam att dessa människor vill och vågar öppna upp sig inför varandra, att de vågar visa sina inre sårade känslor för människor som de egentligen bara känner genom den utbildning vi går.
Jag kände själv att jag kunde dela med mig av barndomserfarenheter och drömmar utan att känna en klump i halsen eller att gråta. Det var verkligen en härlig känsla! Under en övning skulle vi alla sitta på en stol och blunda medan Fredrik guidade oss fram till våra egna inre bilder av oss själva som barn. Vi skulle föreställa oss en trädgård, oss själva som vuxna och oss själva som barn. Vi skulle ta med oss barnet in i trädgården och stanna kvar där, efter övningen skulle vi reflektera över vilka inre bilder som dök upp. Jag gjorde den här övningen flertalet gånger under min tid i terapi och upplevde det då som både smärtsamt, sorgligt och ganska ångestfyllt. Jag lyckades mycket sällan trösta den lilla flickan och kände mer förvirring än trygghet. Under den tiden "hamnade" jag alltid i en japansk trädgård, jag själv som vuxen och i min hand höll jag ett mycket sorgset, övergivet och ensamt barn. Idag dock, befann jag mig i min egen trädgård, en varm sommareftermiddag. När jag gick in i min trädgård höll jag en lycklig och harmonisk sexåring i handen. När vi satte oss i det oklippta gräset såg jag att vi hade likadana vita sommarklänningar och att vi hade båda långt rufsigt hår. Flickan (mitt inre barn) log och gav mig förstående blickar. Jag log tillbaka och kände mig lyckligare än nånsin. När jag satte mig i gräset, satte sig mitt inre barn i mitt knä. Vi behövde inte prata, det fanns liksom ingenting att säga högt, för vi förstod varann och kände en samhörighet som gjorde oss båda mycket lugna, glada och kärleksfulla. Känslan av harmoni och beskyddande var så stark och så otroligt skön! När jag öppnade mina ögon var jag så fylld av stolthet och glädje över hur mycket jag har utvecklats som människa sedan den första dagen jag satte min fot i terapirummet. Den här stunden kommer jag aldrig att glömma. De inre bilderna kan ha ett ganska tydligt symboliskt värde om man väljer att tolka dem så. Bara att vi nu befann oss hemma i vår egen trädgård, är ett stort framsteg för en person som alltid har längtat bort. Att vi sedan kunde sitta så nära varandra och känna trygghet och kärlek gentemot varandra, betyder för mig att jag har försonats med mitt förflutna. Det är en stark befriande känsla!

Efter att mina kursare delat med sig av sina liv, kände jag så stor respekt för dom, för varje enskild individ i rummet. Det som slog mig mest och som jag hoppas att jag kommer att bära med mig både som människa och som pedagog, är att varje människa jag möter har en alldeles unik historia. Varje barn jag möter i mitt yrke har sin bakgrund och jag kan omöjligt gissa mig till vad den här lilla eller stora människan har med sig i sina upplevelser eller minnen. Jag kan aldrig döma en annan människa utifrån vad jag ser eller hör. Ett accepterande möte måste äga rum för att vi ska förstå, komma nära och respektera varandras olikheter. Gör vi det, kan vi växa som individer och uppleva en intimitet där det finns utrymme för kärlek, omtanke och glädje.

/.

10 feb. 2010

Sorterat lite bilder från sommaren...och fann ett par sköna anledningar att längta efter mer :)



Kvällsmys i en vik på Kymendö juli-09



Fina pappa ordnar med kvällsfika i båten



Nån oseriös bild måste givetvis med...storfavoriten är denna polska vodkaflaska som såldes med tillhörande jacka...mina vänner hade inhandlat denna under ett besök i Polen...



...och den kvällen slutade med en skelande dansgolvsprinsessa. För att inte riskera att relationen till mina vänner blir aningen ansträngd, klippte jag bort dom litegrann :)

9 feb. 2010

Longing for Paris

Ja, den här veckan började inte alls på samma sköna mysnivå som helgen kändes..men men, nya friska tag :)
Nu har vi börjat planera för en vinpimplande, shoppande och skitsnackande weekend i Paris, känns såå härligt att ha något att se framemot! Inte för att jag vet vad man ska planera annat än att bestämma vilket hotell ska boka in sig på eller vilka nattklubbar som ska besökas..men ändå. Bara tanken att få sitta på en uteservering och känna vårpirret gör att man genast blir en gladare människa :)
I helgen har jag plugg hela lördag och söndag, måste bli klar med en inlämning innan dess och hoppas att Mr Fokus gör ett kärt återbesök hos mig imorgon...senast..

Fick ett roligt sms idag från libresse.se (en gång i tiden gjorde jag någon slags ägglossnings/pms-kalkyl på nätet...och sedan dess skickar Libresse ut nedan sms regelbundet..eller cykliskt rättare sagt haha):
"Ett tips från din Libresse-kalender:
Ibland är det skönt att bli riktigt arg. Passa på nu, och skyll allt på din PMS efteråt".

Jag kan översätta för den som inte förstår:
"Ibland är det riktigt jävla piss-skönt att bli riktigt jävla förbannad. Vissa dagar har jag lust att slå ihjäl den jävel som stör mig eller säger något som inte passar sig. Eller när jag gråter för att brevbäraren än en gång lägger reklam i brevlådan trots skylten "ej reklam tack", eller för att någon i min närhet råkar vara glad och positiv (vilket självklart ses som ett slags hot mot hela min existens), please remove yourself from my area. Förlåt mig senare, det var inte meningen." Nåväl, vad är väl en bal på slottet?

Nu blir det mys med älsklingen, Skogaholm å nyponsoppa!

Natti natti

7 feb. 2010

Mysiga söndag

Haft en riktigt skön helg, hoppas veckan fortsätter i samma anda ;) Vaknade relativt tidigt idag, runt 10 vilket skulle kunna klassas som sjukt för att vara jag..är ju inte direkt känd för att gå upp i ottan :) Men jag kände mig hyfsat utvilad, åt frulle och mötte sen upp brorsan för lite fix med den nu ökända skitbilen. Jag är så tacksam att han hade ork å lust, trots sin onda mage och nedstämda humör :( Tack snälla, hjärtat!
Sen tog jag en prompa i det fantastiska soliga vädret å bara njöt, fick verkligen vårkänslor..sååå skönt var det! Senare under dagen drog jag hem till Ted & Åsa som hade bakat bröd å semlor! Fy va gott! Man tackar å niger :D

Avslutade skön-helgen med ett danspass och känner redan nu att jag inte kommer att somna i tid, trots att jag ska upp tidigt...Skulle kunna fortsätta dansa här hemma...men...jag ska nog chilla istället, lilla rumpan behöver det :)

Saknar en speciell vän...funderar på om man ska dra iväg ett sms i dagarna, vem vet, man kanske får lite napp...eller? Ja, vi får se, men nu var det ett tag sen vi sågs å jag har lite abstinens :) mys-abstinens, jag klarar mig inte utan fysisk närhet så värst, måste bli klappad på emellanåt. Som en kissekatt. Kiss kiss.

Sköna drömmar!

Moët å raggisar a la alpaca

Vilken mysig lördag jag hade! Var hembjuden på lite käk å mys hemma hos Jenny, min typ bonussyrra. Hon har varit i Sydamerika i nästan 6 veckor så det var jättehärligt att träffa henne igen. Brunbränd i ansiktet och solblekt hår, såg så otroligt fräsch ut jämfört med en annan som mer liknar ett vandrande spöke den här årstiden..Jenny bjöd på antipasti och delikatesser från Chile...sååå gott det va! Bl a hade hon köpt med sig soltorkade tomater och man kan väl påstå att de var aningen godare än de vi köper på Konsum..Antonio hade med sig en flaska Moët som pricken över i:et, sweet! Han var brun som en pepparkaka, men så här han ju blatte också så något annat vore konstigt ;) Puss lilla gubben!
Jenny hade köpt en present till mig..ett par raggisar stickade av äkta alpaca-ull, det var otroligt fina! Jag fick välja vilken färg jag ville ha (hon köpte till alla systrar å syskonbarn) och jag valde de limegröna med små alpacor på! So cute!! Tack lilla hjärtat :)
Idag blir det lite småfix med bilen innan besiktningen å sen blir det ett långpass på dansen. Ikväll är det min favoritlärare som jag får dansa för...hon är grym och kommer att köra slut på oss helt och hållet. Träningsvärken från i veckan har tack och lov börjat släppa så jag kommer att ge järnet ikväll :)

Peace å love

6 feb. 2010

Lite skönt sväng...

...från Sveriges just nu bästa förortsgrabbar..njut å ladda ner på http://www.whoa.nu/

Den här är inte lika tung som "Fingrana i luften" eller "Babylon brinner" och låter lite som Syster Sol, men ändå, det är ju Jacco i all ära. Enjoy!



5 feb. 2010

Världens vackraste kattras...

Hett tips är att inte åka til US and A och leta om man vill få en glimt..I Guatemalas eller Costa Ricas djunglet är chansen antagligen större, även om den är så gott som obefintlig :( Jag gjorde ett försök i Guatemala en gång..Utan någon som helst framgång givetvis, men vackert var det!



Never Say Goodbye: Ocelot

4 feb. 2010

Kanske måste gifta mig med Anders Bagge.

Så här ligger det till..jag älskar Anders Bagge. Jag var bara tvungen att medge det.

Blev en luuugn kväll framför tv:n, en sällsynt hobby numera. Så skönt att bara ligga å slappa! Imorrn är det ju härliga fredag och då har jag bokat ansiktsbehandling på Unni i Sickla. Vilken lyx! Efter behandlingen blir det raka vägen hem till bingen å film. Längtar såå..fredagar älskar jag också förstås :)

Nä, nu ropar John Blund, han ligger redan i pyjamas och väntar på att jag ska krypa ner och ligga sked hahaha

pussen å kramen

Nu blir det

kanske lite kalas

3 feb. 2010

Snöprotest

Det är inte bara jag som är ruggigt trött på snö nu, katten satte sig och sket det första hon gjorde när jag släppte ut henne idag. Bra Tussen!! Allvarligt, det är hyfsat jobbigt med all denna snö, kyla och fastkörda bilar..hurtbullar som tjoar dagarna i ända börjar jag ledsna ordentligt på. Jag kan förstå glädjen om man ska utföra någon slags vintersport, men att klä sig i skidkläder, tunga North Face kängor och rånarhuva bara för att ta sig till och från bilen..ja, då tycker jag att måttet är rågat. Faktiskt. Nu är det 2a gången jag kör fast på en parkering sedan i måndags..börjar inse vikten av att vara väl förberedd för överlevnad. I bilen finns nu: skyffel (size XL), hink med sand (10 liter), 3 par tjocka vantar, ficklampor, isyxa och en fårfäll för nerkyld rumpa. Vill du ha skjuts? Enough.
Var ju och tränade igår, det var alldeles fantastiskt! Jag fullkomligen älskar den afrikanska dansen.. Igår körde vi modern afrikansk dans som jag själv upplever som lite mer graciös. Tycker den stilen egentligen passar mig bättre..eller snarare, den passar min kropp bättre. Då syftar jag på min strama raka hållning och mitt allvarliga "frozen duck face" som min danslärare brukar uttrycka det ;) Det känns även som att mina långa armar kommer mer till sin rätt här än i afro-jam. Det som passar bra i afro-jam:et ska väl vara den runda assparade.com-röven  då :D. Hursomhelst, det var så underbart och det ger mig sån oerhörd energi! Likt en tripp till himlen och hem igen, som en förälskelse. Jag känner mig så fri och skön när jag dansar, du bara måste testa någon gång! Vaknade dock med fet träningsvärk i axlar och bröst idag, resten kommer antagligen imorgon, får se om man lyckas ta sig ur sängen. Ska smörja in mig med aloe vera efter duschen ikväll , det brukar hjälpa..
Efter träningen blev det lite mys, men inte på lokal som det var tänkt från början. Det blev en "skeda-i-soffan-kväll". Jag somnade som en gris, sexy as hell! Får ta igen det vid ett senare tillfälle helt enkelt..

Nu blir det fruktsallad å plugg!

Bless!

2 feb. 2010

Lite smått å gott ist för bildpel för det sket sig


Österlen 2009

Romance å candle lights

Vaknade till ett mysigt meddelande på telefonen imorse..så ikväll blir det lite middag å candle lights ute på lokal ;) Jag ska ge min vän ett par extra glas vin så att han tycker att jag blir extra snygg, då kan vi sitta å vara snygga ihop.
Svängde förbi mamma och pappa efter jobbet, far har varit på semester och hade lite fina grejjor med sig hem. Bl a hade han köpt det här fantastiskt vackra armbandet till mamma :). Det är gjort av olika koraller, ametister, odlade pärlor och lite annat. Jag har snabbt lagt beslag på det och ska bära det med omsorg ikväll så kommer sen att jag att känna mig extra fin..hehe


Nu ska jag slänga på mig mina afrikanska krokodilbrallor å bege mig till dansen för ett himmelskt move-tha-ass-pass på 3 timmar..ska bli GRYMT!

Besitos

1 feb. 2010

Lyxproblem

Idag var det inte min dag. När mobilen ringde för väckning kl. 07.00 kändes det precis som att jag hade somnat..vilket jag nästa hade eftersom jag låg vaken till 4-tiden imorse. Jag låg och grubblade på hur jag skulle formulera en text till en inlämning jag har nästa vecka. Det hade antagligen varit smartare att sätta sig upp med datorn i knät och få det ur mig än att ligga och skruva sig in i helvetet med endast tankar. Så med drygt 3 timmars sömn såg jag ut som ett lik när jag kom till jobbet imorse. Vi tackar Make Up Store för accessoarerna!
Efter jobbet fick jag knata upp till bilverkstan som ska styra upp den "lilla gröna" före besiktning. En smärre chock blev det när mannen bakom disken lade upp ett prisförslag..Det är ju bara så enkelt att vare sig man har en ny eller gammal bil så suger det varje gång den ska göras i ordning eller servas. Jag var dock snabb på att informera verkstan om att min bror var deras trogne vän sedan många år och med det tänkte jag att jag kunde få lite kompispris. Eller inte. Jag besiktar den helt enkelt först och betalar sen. Det enda roliga med besöket var att jag imorgon ska lämna in bilen igen för lite hjuljusteringar. När jag frågade om det gick bra ifall jag kunde komma in vid lunch fick jag till svar att då var killarna i verkstan hemma och åt (äta hemma?!) mellan 12-13. Jaha, men då kan jag komma efteråt föreslog jag. Nej, det tyckte inte den här mannen. Han ville hellre att jag kom hem till honom så att vi kunde ha en trevlig lunch ihop. Se där! Tack, men nej tack. Vi får helt enkelt se hur detta slutar.
Inte nog med att jag befann mig i en ekonomisk kris (elräkningen kom idag oxå..jag har bestämt mig för att bli riktigt jävla el-snål nu) efter ovan besök, jag lyckades till råga på allt bryta visa-kortet i två delar. Oh, isn't that great! Perfekt då jag just var på väg att handla mat till mitt tomma kylskåp - efter att jag fastnat med bilen och skottat, huggit is med skruvmejsel, sandat, puttat och nästan gasat ihjäl halva Stockholm innan min snälla bror kom till min räddning. Han hade som tur var en liten hunding på fickan så att jag ialla fall kunde tanka full tank. Eller nästan full..

Nu ligger jag till sängs och tänker att min dag var fin ändå, trots små irriterande sketna vardagsbekymmer. Innan jag somnar ska jag höra av mig till min vän Florin som jag planerar att åka till Nepal med i sommar. Jag har det rätt bra faktiskt och är tacksam för det.

Kisses & hugs

31 jan. 2010

Om jag ändå kunde vara ett knippe koriander

Ja, just nu önskar jag faktiskt det. Jag älskar koriander och skulle kunna äta det till allt. I fredags fick jag hem en fet smaskig knippe och den är nu slut. Jag pimpade middagen med koriandern och massvis av thailändsk hot hot pepper. Ahhh, så galet gott! Jag måste vara full av nyttiga vitaminer nu, därav sömnlösheten..om den nu inte beror på att det är söndag i vanlig ordning. Så här sitter jag nu pigg, mätt, stärkt och lyssnar på barnförbjudet örongodis av Collie Buddz..saknas bara ett dansgolv så hade kvällen varit biff sen!

Jag fick äran att träffa min underbara brorson Viktor ikväll oxå. En fin pöjk det där. Han har nyligen blivit myndig och är förvånansvärt...mogen..för att vara 18 tycker jag. Det är grymt att han är så otroligt ansvarsfull och förståndig. Hans mor & far måste vara mycket stolta. Ja, jag förstår att han beter sig annorlunda med sina vänner, men ändå. Vi satt och snackade lite om resor och annat gott. Han berättade att han klappat en jättesköldpadda. Jag vill oxå. Dock kunde jag kontra med den "stora hajattacken" jag utsattes för i Belize för några år sen. Ingen vithaj förvisso, men det var ialla fall en haj. Den hade egentligen inga direkta rovdjurständer att komma med heller. Men ändå. Den attackerade min hand och svalde min silverring. Och blodet sprutade, jag skrek och dykinstruktören garvade. Men ändå, typ en hajattack. Efter dyket fick jag lite bandage och ett ärr som lyckligtvis höll sig kvar ändå tills jag var hemma i Stockholm igen. Jag var mycket stolt som hade överlevt det svåra traumat. Visade glatt upp handen för en imponerad omgivning (enligt mig). Nu är ärret borta, men inte minnet förstås. Tack Viktor för att du påminde mig , hoppas vi får klappa sköldpaddor tillsammans en dag :)

Jag bör i stunden ägna mig åt att få ordning på mina observationer i syfte att inte hamna efter med studierna. Men det tar verkligen emot ikväll..ett nytt försök imorgon helt enkelt. Tidigare ikväll lade jag upp en länk om ett boksläpp. Läs gärna artikeln, om du läser boken, kommentera! Jag såg en intervju med damen ifråga för något, eller ett par år sedan då hon just var hemkommen från sin utlandstjänst och tycker det ska bli intressant att äntligen få läsa memoarerna. Flip eller flop?! Åt vilket håll recensionerna än pekar så lär en och annan byråkrat skruva obekvämt på sig. Vi får se.

Nä, nu säger jag faktiskt peace out för inatt!
En bok som med all säkerhet kommer att höja både ett och två ögonbryn..

I never asked for it, but I have it in my hands

Ja, men då har jag alltså gått från en blogg till en annan. Den här gången ska jag kontinuerligt hålla den up to date..ja, eller så gott det går ialla fall :)
Bortsett från att ha en helg ledig från skola...mucho nice...så var jag på lite partaj hos fina Renee igår. Hon fyllde hela 25 år och det påminde mig givetvis om att jag är 10 år äldre och tröttare än både henne och hennes vitala vänner. Men det påminde mig också om att det faktiskt är ganska skönt att slippa "vad ska jag göra när jag blir stor"-ångesten som ter sig rätt normalt i den åldern. Även om jag är ett helt decennium äldre så vet jag ändå inte vad jag ska bli när jag blir stor. Skillnaden på då och nu är väl att jag skiter rätt bra i det faktiskt. Och den känslan gör stor skillnad för mig personligen. Utöver det tycker jag mest att siffrorna vilka talar om när vi är födda, inte är annat än just siffror. Jag ser inte många andra olikheter mellan mig och generation yngre. Kanske att jag själv är mer förbittrad eller inte orkar hänga på en skön nattklubb fram till 4-snåret (undantagsfall då), men å andra sidan är jag också både omogen och barnslig så det får väga upp ;)

Hemma hos Renee fastande jag i soffan med min föredetta föredetta, David (såhär i början förtjänar alla vänner en liten presentation). Jag tror att det är 5 år sedan som vi separerade, tiden går galet fort..hursomhelst så hade vi som alltid ett fint samtal om livet och hur man som människa förändras livet ut. Allt annat vore ju en tragedi. David är en mycket nära vän och en oerhört älskvärd människa även om han fortfarande kan driva mig till vansinne. När jag blir driven till detta stadium i hans närvaro påminns jag givetvis snabbt om varför vi inte är ett par. Ja, allstå vi är inte heller ett par därför att vi inte har en längtan efter det och för att David numera är sambo med en alldeles underbar kvinna och också min nära vän, Kama (hej Kama lilla!). Många i min närhet har frågat mig hur det kommer sig att vi är så goda vänner, jag & David. Det enda svar jag jag kan ge är att jag älskar honom som människa. Det bör räcka anser jag.
Efter vårt intellektuella möte i soffan med lite grogg i handen, så kom vi in på PMS. Fy fanken vilket lidande för så många kvinnor. Både Kama & jag är rätt hårt drabbade var eviga månad, så David fick snällt sitta emellan och lyssna på våra bördor. Som tur är så är han en makalös lyssnare och såg uppriktigt sagt intresserad ut. Tack.




Apropå föredettingar ( ja, de är fler), så fick jag i fredags veta att min senare pojkvän träffat en tjej och flyttat ihop. Här gick det undan! Det är inte så väldigt längesen det tog slut mellan oss, så det var minst sagt snopet. Kändes konstigt, eller jag tror snarare att det var självkänslan som fick sig en liten törn även om jag är en lyckligare människa utan honom. Förvånad blev jag, men är det rätt så är det. Vassego & lycka till. Den här senare grabben är som ni förstår inte en god vän, eller vän överhuvudtaget.

Jösses, ett helt inlägg om bara ex..Ja, det var både första och sista gången, lovar ;) Kom tillbaka å läs snart igen för då ska du få veta hur jag tampas med pluggångest, jobb, politik och kärlek till andra vänner eller potentiella dejter och onödiga klädköp.

 See ya, bless!