Så mycket tankar

Jag är så fylld av tankar på livet idag. Jag tänker så mycket på Gustav, den stora människan i den lilla kroppen som igår lämnade oss här på jorden för en ny resa i det oändliga. Hur överlever man som förälder att förlora det man älskar högst av allt? Hur ska man bära den sorgen och någonsin kunna känna tilltro till livet igen? Alla mina tankar går till Gustavs mamma och pappa i denna smärtsamma tid, det finns inga ord som kan trösta eller lindra det tomrum som en sådan förlust för med sig.. Trots att jag inte kände Gustav så går han mig inte obemärkt förbi. Min syster Jenny som däremot kände honom, berättade stora saker om Gustav igår. Jag är så makalöst imponerad av hans styrka och vilja att göra livet bättre för de andra barn som också befinner sig i den situation han själv gjort den senaste tiden. Den situationen där sjukdomen flåsar i nacken tiden blir knapp. Tiden då omvärlden stannar upp och gör det finaste, bästa och mest kärleksfulla för att det skall få bli så bra som möjligt. Jag har förstått att Gustav tog emot all denna omtanke och energi och gjorde något alldeles fantastiskt av den. Vilken förebild du är, Gustav! Även för mig, trots att jag är gammal jämfört med dig :=)

Jag hoppas att du har det bra nu, lilla vän. Jag är övertygad om att du kommer att möta dina älskade igen, och de ska få möta dig.

Den här är till dig.

Kram
/.