Trött på blinda reklamutdelare

Ibland blir jag bara så ihelvete less på reklamutdelarna som inte förmår sig läsa den blanka vältextade skylten som så prydligt smyckar min annars så ruttna brevlåda.."EJ REKLAM". För faan, sluta nu! Jag vill inte förbruka mer papper än nödvändigt och jag ORKAR inte åka till sorteringsstationerna mer! Snart lägger jag ut en rävfälla och hoppas att ni klämmer tårna. Usch!

Lite ledsen att jag inte varit inne och skrivit här på typ...2 månader. Har haft på tok för mycket att tänka på och sysselsätta mig med. Pluggandet närmar sig (äntligen) slutet och jag kan snart återgå till mitt fria sköna liv där jag får sova till 12 varje helg, dricka vin in på småtimmarna och hejdlöst hoppa i säng med vem som helst. Skämt å sido, eller inte. Snart, exakt om 5 dagar är det END OF THE SHOW och jag är färdigstuderad för ett tag framöver. Jag har slitit som ett djur för att orka med heltidsjobb och plugg (åtmisntone de två senaste måndaerna då paniken infunnit sig). Saknar mina vänner så mycket, känns som att jag alltid måste tacka nej till mysiga stunder, även till kärleken :( Men sånt är livet och snart är jag som en kalv på grönbete igen :))

Minns inte riktigt vad som hänt som kan vara av intresse att dela med sig av..? Jo, Mr Tone Loc har haft sin 40-årsfest...tema "Studio54"...fy fan vad roligt vi hade! Alla var otroligt fulsnygga och hade lagt ned en del tid på sina utstyrslar. Själv hittade jag min gamla gymnastikdräkt från 1986...jo, det är helt sant. Jag hade äran att representera Nacka Gymnastikförening i denna härliga kreation, se nedan..:) Tror faktiskt att det var själva truppdräkten (trupp=tävlande). Det är en sensation att jag lyckdes pressa ner min kropp i denna, antingen har jag inte utvecklats/vuxit ett skit sen jag var 11 år eller så var jag fett liten till växten 1986 och dräkten fett stor då. Hursomhelst, den satt tajtare än en hel flaska cocosolja på kroppen, satan vilka skavsår jag hade sen hahaha!! Men vad gör man inte för att tillfredsställa födelsedagsbarnet?! Till denna hittade jag mina gamla benvärmare med små renar/älgar på (very hot), pumps och fras-lugg. Bingo! "Dräkten" var så jävla tajt att jag nästan fick sex små arslen och bullf***a i den. Får man säga så numera? Hahaha..:D Tur för mig att 97% av sällskapet var gay, 1% syster, 1% systers kompis och 1% var jag själv då :) Det var en sann befrielse att vara naken dagen efter.

Me & and my fucked up friend

B-day kiddo!!

Super retarded guy & sis

Fucked up sis

Well well well..

So long!

Love
MMM

Ledig å snorig...

Hade knappast tänkt att vakna upp snorig imorse, när man tagit ledigt å allt :( Haft lite hosta sen påsken och trodde inte att det skulle bli mer än så, men så kändes det som att en lastbil kört över mig idag..stackars mig! Tog alvedon å brassade på en ordentlig lunch bestående av linser, rotfrukter å pasta. Låter skit-illa men smakade gott :)
Sen blev det storstädning, tvättning å bad av Tussen. Sen gjorde jag cholkladpudding m grädde - sjuuukt gott! Nu börjar jag känna mig hängig igen, så det blir mys med bästa kramaren i soffan resten av kvällen :)

Hade ju tagit ledigt idag för att göra en del av mina observationer, vilket jag lyckades med. Låtsades inte vara alltför snorig när jag kom dit, men när klockan var 11 höll jag på att trilla av stolen..huvudet värkte och hostan gjorde så ont. Var lite småfebrig så då begav jag mig hemåt. Ska fortsätta imorgon. Egentligen tycker jag att det är väldigt intressant att göra observationer på barn, men emellanåt kan det kännas rätt lamt att bara sitta å låtsas att inte observera, likt en tapetblomma. Barn är ju allt som oftast oerhört nyfikna, helst när en främling kommer. "Vem är du? Vad gör du? Varför sitter du bara där?" osv :) Ska väl renskriva 3 h kladdiga anteckningar ikväll..inte lika spännande kan jag säga..men skiten måste ju göras.

Funderar fortfarande på hur jag ska göra med framtida studier, å ena sidan är jag helt på det klara med att fortsätta studier inom psykologins värld, å andra sidan är jag bajsigt trött på att jobba heltid å plugga vid sidan av..tar all min energi även om det är grymt givande. Alternativet skulle ju givetvis vara att endast plugga, men det skulle ju suga rent ekonomiskt. Hade vi varit två under samma tak hade det känts annorlunda, men att leva på studiemedel - NEJ TACK. Kanske tar ett studiebrejk till nästa år så att jag får hämta andan lite, så har jag lite tid att fundera :)

Nepal närmar sig med stormsteg...eller nästan iaf :D. Fy sjutton vad jag längtar!!!

Dagens fuling...:)

Me love u always!

Bless!

Pluggdag så att ögonen blöder..

Nu var det allt ett tag sedan som jag uppdaterade bloggen..har haft annat för mig helt enkelt :) Varit mycket studier då jag nu är i full gång med examensarbetet som ska vara inlämnat om ca 2 månader...suck. Måste begränsa innehållet och göra om en del material jag skrivit. Inte för att texten varit dålig, men jag behöver en annan struktur på det hela och insåg i veckan att det är lika bäst att jag skalar bort en del och börjar om. Det blir nog bra det med :) Jag ligger dessutom långt efter med mina observationer och har misnt sagt ångest över det. Vet inte hur jag ska få ihop mina 30h barnobservation utanför arbetstid..och observationsschemat jag började på i höstas verkar ha gått i stöpet och måste för femte gången bearbetas. Inte lätt! Men det är ju så det är, precis som med allting annat..det blir sällan som man tänkt sig och då är det nya friska tag som gäller helr enkelt. Inte mycket att muttra över egentligen :)

Förra helgen var vi på middag hos bäste T. Han hade besök av tre vänner från London, därav den sjukt roliga sammankomsten. Man kan väl påstå att det blev en hel del drinkar den kvällen..vi drack som om det var sista gången i livet :) Fråga inte varför, men alla blev så laddade och vi hade så galet roligt hahaha. Gänget från UK var minst sagt skojfriska och nästintill lika törstiga som oss andra..tre mycket roliga saker inträffade under kvällen: 1) Josés porrfranska 2) Jennys vurpor på dansgolvet 2) Min pole dance

Vaknade upp hos Jenny i Kransen vid halv fyra på söndagen..skulle gentligen ha träffat några andra vänner samt haft en loppis ute på Siggesta men mådde som förväntat otroligt dåligt av gårdagens drinkar. Det blev film & pizza, sen blev det en kommunal tur runt halva stan i partykläderna för att samla ihop resterna av mitt liv. Jag var illa tvungen att ta tuben till T för att hämta bil, kläder och kamera. Kände mig som en sunkig tonåring..Fråga inte varför jag inte tog taxi..När jag väl var hemma runt åtta på kvällen var jag absolut helt slut. Om jag kunde somna på kvällen? Givetvis inte, hade ju snarkat hela dagen så jag kom som en rutten ostbåge till jobbet på måndagen.

Before dinner

Precis efter middag

Avec-tider

Efterrätten :)

And here we go

Nåväl, veckan löpte på med jobb å plugg. Inte mycket annat att skryta med.

Danke & bye

/.

Å så blir det en retreat-helg på Kagyu Institute of Buddhist Studies, Nepal

Bilden hämtad från   http://www.kirtipur.org/courses_intro.html

Buddhismen har intresserat mig ända sedan religionslektionerna i högstadiet (några av de få lektioner som överhuvudtaget lyckades locka fram det bästa i mig). Men det var egentligen inte förrän ganska exakt åtta år sedan som min dåvarande sambo i present gav mig boken "Lycka! En handbok i konsten att leva", skriven av Dalai Lama och Howard C. Cutler, som jag blev än mer nyfiken på buddhismen. Det krävdes dock en hel del "självsanering" innan jag helhjärtat kunde ta bokens innehåll till mig och förstå vad buddhismen faktiskt står för. Denna bok är ingen djupdykning inom religionen, men den ger gott och väl en intressant fingervisning om vad vi kan lära om oss själva och vår högst personliga andlighet.

Hursomhelst, jag har nu bokat in mig på en helglång retreat på ett buddhistiskt institut för att ta del av och få djupare kunskaper om Buddhas upplysta idéer. Spännande!!!

Fred & kärlek

/.

Resfeber - sviktar den mentala hälsan?

Lika lite som jag ogillar att planera resor, lika lite brukar jag drabbas av resfeber. Men idag tror jag att jag måste göra en liten mental check hahaha, jag får handsvett bara av att googla trekking i Nepal..och då är det ändå typ 4 MÅNADER kvar innan jag är där :=) Äventyrliga resenärer som lagt ut sina vackra bilder på Everest, Ama Dablam och Annapurna, gör att jag titt som tätt måste släta av en del saliv ur mungiporna vid en titt på dessa. Jag får hjärtklappning och svettiga händer bara av tanken på att jag ska få vandra och klättra i Himalaya..Att jag ska få andas nepalesisk högluft gör mig alldeles knäsvag, t o m tårögd. Nu tycker ni säkerligen att jag bör få huvudet undersökt och jag kan knappt förstå det själv, men det här är verkligen en dröm för mig. En dröm om livets bästa.

Mitt bland alla restankar flashar en oändligt lång packlista förbi med jämna mellanrum. Inser att jag ganska snart bör sätta igång med en del inköp av sådant som är bättre att köpa här hemma än i Kathmandu. På plats kommer jag att kunna inhandla en hel del, men vissa saker som t ex trekking-kängor, klätterutrustning, schyssta strumpor, underställ och fleece är bättre att ta med sig hemifrån. Kängor köpte jag för ett par månader sedan och de måste jag börja gå in och mjuka upp ganska snart. På plats kan jag däremot införskaffa allt som rör köksutrustning, first aid och sköna kläder.

Nu när jag googlat lite mer på eventuella turer inser jag att jag behöver packa en ryggsäck full av utrustning för både tropiskt klimat likväl som för alpin miljö. Det kan mao bli en hel del :=)

See ya!

Sanna Lundell = true love

Jag läser inte tidningen Mama, men läste idag om Sanna Lundells blogg och var tvungen att kolla in läget. Jag älskar Sanna. Jag har alltid gillat henne utan att jag egentligen vet varför. Idag fick jag svaret då jag läste hennes sköna blogginlägg om idiot-bimbos, vars enda syfte är att stå i någon billigt rampljus och puta med sina upp-pumpade läppar och tuttar. Unga tjejer som har tillsynes helt meningslösa jobb och inte intresserar sig för annat än utseende.
För inte så längesen hade jag den här diskussionen med någon i min bekantskap av generation yngre. Vad jag inte kan förstå, likt det Sanna skriver, är var dagens unga generation rebeller, miljöaktivister och fredskämpar tagit vägen? För visst föddes de, det är av mänsklig natur att vilja förändra världen när man är ung. Vi måste skylla på idiotföräldrar som inte gjort annat än att misslyckas i sitt uppdrag att föra "vi-är-unga-å-kan-göra-vad-fan-vi-vill-fuck-you"-konceptet vidare till sina bortskämda, självupptagna snorungar. Allt kan inte vara medias fel. I sådant fall ska det vara en förälders uppgift att balansera upp mediernas idioti.
Att kliva in i vuxenlivet med värderingen att utseende, Stureplan och kredit är de enda ting som gör en människa lycklig och framgångsrik, det måste sannerligen också föra med sig enorm känsla av tomhet och brist på identitet. Mycket sorgligt.
Vad jag då kontrade denne yngre bekanta med var att jag undrade varför inte han och hans polare hade en längtan att vilja göra något för världen där ute. Varför ville de inte åka till Israel och plocka en apelsin eller åka till ett land där kulturen är vitt skild från den vi lever i? Hans svar var att det var coolare och roligare att åka till USA eller Franska Rivieran och partaja. Ja, det är självklart jävligt roligt.

Var fan är rebellerna?

Sannas blogg - mama

Sannas blogg - mama

Att vara tacksam

Idag ägnar jag en tanke åt de människor som lever i krig, svält, förtryck och sjukdom. En stund av medkänsla för den som inte kan ge sitt barn mat, tak över huvudet eller kärlek över gränserna, vilka de än må vara. Jag ska vara tacksam för det fina livet erbjuder. Tacksam för att jag är frisk, älskad och rik. Uppskattande ska jag tänka på allt det underbara livet skänker mig, alla de platser, människor och stunder som berikar mig som människa.

Å INTE kan man väl resa runt i Nepal utan en...

...Land Cruiser - blir till att boka en stadig off road-leksak när jag kommer fram :) Nu är det visserligen några månader kvar innan jag är där...men...man måste ju börja planera det lilla som går att planera. Alla som känner mig vet att jag inte gärna bestämmer i förtid vad jag ska se eller göra, men i det här "fallet" finns det saker jag säkerligen inte vill missa: Köra skitcool bil på livsfarliga vägar, trekka i Himalaya, besöka Chitwan National Park och dricka te med en munk. Bland annat :)

Nu ska jag inte vara naiv, utan ta fram mina tidigare livserfarenheter ur minnet. Att hyra gammal bil är antagligen inget att rekommendera i ett land som Nepal där vägarna förmodligen mer liknar lervälling eller stenras. Orsakerna är flera, men de två främsta som jag föreställer mig redan nu skulle kunna orsaka mer tårar än glädle är: 1) Köra vilse i ingenstans, ensam. 2) Hyra skitgammal Land Cruiser där både däck och teknik rasar samman och måste fixas på egen hand. Av säkerhetsskäl blir det att hyra en schysst jeep/off road med gps hahahah. Tåg finns heller inte i landet varför det ju då skulle vara smidigt att ta sig fram med eget fordon. Alternativet att hyra en bil med chaufför finns ju oxå :) Det gjorde jag på Jamaica och det trevliga med det var att verkligen få roligt resesällskap. På den resan slutade det med att chaffisen bjöd hem mig till sin familj & "odling". Ja, ni kanske förstår :=) Det var inte heller den minsta odligen jag sett, snarare en hel åker som skulle få våra skånska bönder att gråta blod av avund hahaha (that´s another story)

Hello little sugar, wanna suck it up?!

Hur det än blir med bilhyrandet så flyger jag från Stockholm till Delhi i Indien. Har inte varit i Indien så den blixtvisiten ser jag framemot. Vi får se hur jag tar mig från Delhi till Nepal, helst vill jag börja med att besöka Chitwan National Park i södra Nepal. Jag kommer ju att vara där under regnperioden, men då Nepal har så extremt varierande natur är väderförhållande också omväxlande beroende på i vilken region man befinner sig i. I södra delen är det tropiskt klimat vilket bör utgöra mycket hög luftfuktighet och ordentliga skyfall. I like!!! Monsun är grymt :=) På flera sajter har jag läst att det oftast regnar nattetid vilket bör göra morgontimmarna oerhört friska och vackra. Temperaturen ligger runt 25-30 grader i södra delen den här årstiden. Kathmandu kommer antagligen ligga dränkt i regnvatten och jag kan gissa att temperaturen är lägre där.

Nackdelen med trekking den här årstiden är förstås att framkomligheten är begränsad pga av bortspolade vandringsleder osv. Jag ska dock ta reda på ungefär var jag vill vandra. Min första tanke var att gå mot Mount Everst Base Camp (förmodligen största turistattraktionen...), men nu har jag funderingar på att istället gå Annapurna. Ska som sagt läsa på lite mer. Jag har fått för mig (gå på känsla hahaha) att Annapurna är vackrare. Det avgörande är främst vädret, men även tiden. Hur mycket tid jag än skulle vilja ha så får jag dessvärre inse att jag är begränsad här :(

Oroa er ej, jag kommer att mala sönder era små huvuden om Nepal hit & dit innan avresa.

Blessings!

Så var resan till Nepal äntligen bokad!!!

Oh yes, då bär det av mot Nepal och Himalaya i sommar! Jag är såååå sinnessjukt lycklig just nu =D!! Förstå att jag ÄNTLIGEN kommer iväg till mitt vackra Nepal, känns alldeles fantastiskt!

Titta å njut, gott folk! 

Känner mig lite färgig..

...till sinnet och bestämde mig nu att jag ska ändra färg på bloggen med jämna mellanrum. Färg färg färg. Åh, vad härligt med färg! Har suttit & målat ikväll..men fy vad segt det gick..fick nån släng av inspiration men den kunde jag lika gärna slängt i soporna på en gång..Tänkte ta tag i projekt "tavla som aldrig blir klar", och ja, jag kan väl ytterligare en gång konstatera att projektet åter ligger vilande. Eller snarare i 3 delar i soporna. Jag fick nog. Nu har jag stått fastkörd med detta konstverk sedan typ november och jag blir fanimej inte klok. Så jag tänkte drastiskt och hade sönder hela skiten en gång för alla. Känns så befriande! Nu kan jag starta om på nytt :) Hejdå skittavla!

Tänker på att Paris inte känns alltför långt bort, och tur är väl det för all denna snö får även den bäste att vilja krypa ner under en skinnfäll och inte stiga upp förrän maskrosorna vissnat. Önskar innerligt att jag var intresserad av snösport, men icke. Längtar galet mycket efter våren, tänk bara att kliva ut genom dörren en tidig vårdag. Solen skiner, himlen ler och luften känns klar. Du vet att hela sommaren väntar, sena kvällar med grillning, gott vin, goda vänner och förhoppningsvis några sköna kvällsdopp. Kan det vara bättre? Kanske sitta på en klippa i skärgården. Lyssna på Sommarpratarna, spela lite kort och umgås med de du tycker allra bäst om. Känna dagens smått svidande solbränna på dina axlar, några myggbett som retar och se dina fina somamrfräknar titta fram när solen gått ned. Åh, så jag längtar!

Nä, underbara människa, nu ska jag krypa ner hos min älskling, drömma mig bort till sommarens oändlighet. Imorgon är vi en dag närmare :=)

Att avsluta...

...en relation är inte det mest enkla. I regel är ju oftast en part sårad och bedrövad medan den andre till synes går vidare utan ledsna känslor. När det hände mig i somras fick jag inta rollen som lämnad, vilket ju självklart kändes som det stora nederlaget. Såhär i efterhand kan jag tänka och reflektera mycket över hurvida vi överhuvudtaget passade ihop eller inte. Förälskelsen är som vi alla vet en eufori med krafter lika starka som ett rus av heroin, säger experterna ialla fall. I det tillståndet drabbas vi av lust, passion och en stark känsla av gemenskap. Vi har funnit en människa som förstår oss, vår själsfrände. Visst är det underbart?! Problemen, om de uppstår, brukar trevande knacka på vår dörr några månader efter att ruset har lagt sig. Då står vi där skrämda av vår känsla att det inte längre känns lika spontant, spännande eller passionerat längre. "Hur kunde det bli såhär?", frågar vi oss. Vi som var så kära, det var ju vi mot världen. Ja, vem kan egentligen svara på det? Alla människor behöver kärlek, närhet och samhörighet. Det ligger i vår natur att få älska och känna att man tillhör en gemenskap.

När jag upplevde en förälskelse för två år sen, kändes det givetvis som att befinna i himlen. Den svävande känslan höll i sig under ett halvår om jag minns rätt. Man vill ses hela tiden, vakna upp bredvid varandra, uppleva massvis tillsammans och dela med sig av sig själv. Personen som ligger i din säng är det bästa och finaste som hänt dig. Men så en dag började vi glida ifrån varandra. Tvekande inför att "vi" verkligen kände kärlek. Detta var en sanning från min andre hälft, med mina erfarenheter försökte jag lugna med att berätta att man i relationer måste jobba för att hålla passionen vid liv. Saker och ting sker inte av sig självt. När förälskelsen lägger sig och vardagen kommer ikapp, ja då måste man verkligen visa sig från sin bästa sida för att relationen ska kunna växa, utvecklas och nå ännu högre höjder. Vad man dock inte kan göra är att framtvinga allt detta, vi måste givetvis ha känslor för personen ifråga. Om man inte låter den utvecklas och når ett djupare plan, ja då lever man plötsligt i ett platoniskt förhållande, långt långt bort från den äkta fina närhet och kärlek som vi alla så mycket behöver.

Idag när jag tittar tillbaka på min förälskelse som jag så gärna ville skulle gå över i en mer långvarig och kärleksfull relation, kan jag bara tänka och tacka den andre personen för att vara klarsynt och dra sig ur innan tiden gjort sig bekväm. Jag hade varit långt mer ledsen om den hade fortsatt och jag hade insett att du inte för något i världen är vad jag behöver eller längtar efter i det långa loppet. Nu inser jag att du aldrig skulle kommit mig så nära som jag önskar att en annan människa ska. Jag vill ha en djup, stark relation, fylld av tillgivenhet och kärlek. Inte en relation vars enda grundstenar bygger på passion, lek och flyktighet. Jag vill ha en man som älskar mig för den jag är, inte för vad han vill att jag ska vara.

Så vacker, så Stockholm, så sant om kärlek

jag skulle vakna mitt i natten

och gå upp och ta en lång promenad

jag skulle låta blicken möta andra ögon

i en främmande stad

jag skulle inte ha så bråttom

med att träffa nån ny

jag har rätt mycket med mig själv

precis som du

jag skulle andas i det tomrum som blev över

om du lämnade mig nu

 

jag skulle sitta på ett tåg mot Paris

och låta Stockholm va

jag skulle få den tiden över för mig själv

som jag sagt att jag vill ha

jag skulle unna mig att drömma

hundra mil genom Europa

om en främling

lika tillitsfull som du

jag skulle pröva mina läppar mot nån annan

om du lämnade mig nu

 

jag skulle kunna leva utan den där blicken

som får mig ur balans

jag skulle sakna den där stunden som vi har

när vi till slut har blivit sams

jag kanske skulle söka upp

kontakter som jag tappat

som jag varit med

förut nånstans

jag antar det finns nån du skulle ringa

om jag inte fanns

 

jag kanske skulle leta upp nån yngre

som en fjäder i hatten

det skulle bli för tomt om ingen fanns där

som värmde mig i natten

men jag skulle aldrig ha tålamod nog

att bli förstådd

ingen känner mig

så väl som du

jag skulle fastna i min ensamhet igen

om du lämnade mig nu

Text: Lars Winnerbäck

Fördjupning i psykologi - eller psykologisk fördjupning?

And this is how I feel

Rolig, intressant, fascinerande å jävligt snygg sida om allt som rör psykologi - för oss som är suckers för mänskligt beteende

http://www.psykologifabriken.se/

Dagens tragedi & komik...

När jag skulle köra hem från jobbet idag klev plötsligt en man rakt ut i vägen, utan att se sig om efter bilar från vardera körriktning. Då jag tenderar att snabbt tända till i såna här situationer och inte heller är den som är sen med att hänga på tutan, eller för all del, ge fulfingret åt folk som inte har hyfs vad gäller trafiksäkerhet, så lackade jag till på tre röda å bestämde mig illa kvickt för att visa vilken jävla idiot han var som nonchalerade bilarna. Det gjorde jag dumt nog genom att trycka gaspedalen i botten för att skrämmas lite. Få lite respekt. Känna mig som en kung. Visa vem som har makten. Det var inte bara extremt korkat med tanke på väglaget, det var också oerhört pinsamt när jag insåg att mannen i fråga hade en blindkäpp i sin hand...BLIND! Tack å lov lyckades jag hinna bromsa in ett par meter ifrån honom å allt jag kunde tänka på var inte hurvida jag faktiskt hade kunnat döda en annan människa, utan hur mycket jag skämdes inför hela skaran människor som stod alldeles intill å inväntade en buss..Fatta!! Skruvad? Dessutom en BLIND man..Jag drog därifrån snabbare än tomten ramlar in genom skorstenen. När jag nyligen kom hem behövde jag bearbeta traumat och det gjorde jag genom att skicka ett sms till syrran. Vassegoda:

Jag: Va 2 meter från att köra ihjäl en blind man på vägen hem. Hahaha pinsamt. Jag burnade därifrån fort som fan.
Hon: HAHA tur att han inte såg det!

Hahahahahahaahah, ja, det var ju i varje fall dagens skratt.

Nu ska jag träna på trafikvett. Forgive me.

Så mycket tankar

Jag är så fylld av tankar på livet idag. Jag tänker så mycket på Gustav, den stora människan i den lilla kroppen som igår lämnade oss här på jorden för en ny resa i det oändliga. Hur överlever man som förälder att förlora det man älskar högst av allt? Hur ska man bära den sorgen och någonsin kunna känna tilltro till livet igen? Alla mina tankar går till Gustavs mamma och pappa i denna smärtsamma tid, det finns inga ord som kan trösta eller lindra det tomrum som en sådan förlust för med sig.. Trots att jag inte kände Gustav så går han mig inte obemärkt förbi. Min syster Jenny som däremot kände honom, berättade stora saker om Gustav igår. Jag är så makalöst imponerad av hans styrka och vilja att göra livet bättre för de andra barn som också befinner sig i den situation han själv gjort den senaste tiden. Den situationen där sjukdomen flåsar i nacken tiden blir knapp. Tiden då omvärlden stannar upp och gör det finaste, bästa och mest kärleksfulla för att det skall få bli så bra som möjligt. Jag har förstått att Gustav tog emot all denna omtanke och energi och gjorde något alldeles fantastiskt av den. Vilken förebild du är, Gustav! Även för mig, trots att jag är gammal jämfört med dig :=)

Jag hoppas att du har det bra nu, lilla vän. Jag är övertygad om att du kommer att möta dina älskade igen, och de ska få möta dig.

Den här är till dig.

Kram
/.

Varje människan du möter är alldeles unik..

...så kan jag sammanfatta min helg efter 16 timmars föreläsning i personlig utveckling. Det har varit två intensiva och lärorika dagar där föreläsaren för denna gång var Fredrik Lundh, psykoterapeut och lärare vid PsykosyntesAkademin i Stockholm. Mycket av det Fredrik talade om rörde sig kring ankytningsteorin och de anknytningsmönster vi tidigt utvecklar i livet, som vi sedan omedvetet använder oss av som vuxna. Det här var inget nytt för mig personligen då jag gått i terapi och arbetat mycket med mig själv de senaste åren, men trots mina utvecklande erfarenheter så var det oerhört intressant att mer djupgående lyssna till hans kunskaper och inte allra minst få ta del av mina kursares livserfarenheter. Det var jobbigt för många och en hel del tårar fälldes under de övningar vi tilldelades. Jag är så tacksam att dessa människor vill och vågar öppna upp sig inför varandra, att de vågar visa sina inre sårade känslor för människor som de egentligen bara känner genom den utbildning vi går.
Jag kände själv att jag kunde dela med mig av barndomserfarenheter och drömmar utan att känna en klump i halsen eller att gråta. Det var verkligen en härlig känsla! Under en övning skulle vi alla sitta på en stol och blunda medan Fredrik guidade oss fram till våra egna inre bilder av oss själva som barn. Vi skulle föreställa oss en trädgård, oss själva som vuxna och oss själva som barn. Vi skulle ta med oss barnet in i trädgården och stanna kvar där, efter övningen skulle vi reflektera över vilka inre bilder som dök upp. Jag gjorde den här övningen flertalet gånger under min tid i terapi och upplevde det då som både smärtsamt, sorgligt och ganska ångestfyllt. Jag lyckades mycket sällan trösta den lilla flickan och kände mer förvirring än trygghet. Under den tiden "hamnade" jag alltid i en japansk trädgård, jag själv som vuxen och i min hand höll jag ett mycket sorgset, övergivet och ensamt barn. Idag dock, befann jag mig i min egen trädgård, en varm sommareftermiddag. När jag gick in i min trädgård höll jag en lycklig och harmonisk sexåring i handen. När vi satte oss i det oklippta gräset såg jag att vi hade likadana vita sommarklänningar och att vi hade båda långt rufsigt hår. Flickan (mitt inre barn) log och gav mig förstående blickar. Jag log tillbaka och kände mig lyckligare än nånsin. När jag satte mig i gräset, satte sig mitt inre barn i mitt knä. Vi behövde inte prata, det fanns liksom ingenting att säga högt, för vi förstod varann och kände en samhörighet som gjorde oss båda mycket lugna, glada och kärleksfulla. Känslan av harmoni och beskyddande var så stark och så otroligt skön! När jag öppnade mina ögon var jag så fylld av stolthet och glädje över hur mycket jag har utvecklats som människa sedan den första dagen jag satte min fot i terapirummet. Den här stunden kommer jag aldrig att glömma. De inre bilderna kan ha ett ganska tydligt symboliskt värde om man väljer att tolka dem så. Bara att vi nu befann oss hemma i vår egen trädgård, är ett stort framsteg för en person som alltid har längtat bort. Att vi sedan kunde sitta så nära varandra och känna trygghet och kärlek gentemot varandra, betyder för mig att jag har försonats med mitt förflutna. Det är en stark befriande känsla!

Efter att mina kursare delat med sig av sina liv, kände jag så stor respekt för dom, för varje enskild individ i rummet. Det som slog mig mest och som jag hoppas att jag kommer att bära med mig både som människa och som pedagog, är att varje människa jag möter har en alldeles unik historia. Varje barn jag möter i mitt yrke har sin bakgrund och jag kan omöjligt gissa mig till vad den här lilla eller stora människan har med sig i sina upplevelser eller minnen. Jag kan aldrig döma en annan människa utifrån vad jag ser eller hör. Ett accepterande möte måste äga rum för att vi ska förstå, komma nära och respektera varandras olikheter. Gör vi det, kan vi växa som individer och uppleva en intimitet där det finns utrymme för kärlek, omtanke och glädje.

/.

Sorterat lite bilder från sommaren...och fann ett par sköna anledningar att längta efter mer :)

Kvällsmys i en vik på Kymendö juli-09

Fina pappa ordnar med kvällsfika i båten

Nån oseriös bild måste givetvis med...storfavoriten är denna polska vodkaflaska som såldes med tillhörande jacka...mina vänner hade inhandlat denna under ett besök i Polen...

...och den kvällen slutade med en skelande dansgolvsprinsessa. För att inte riskera att relationen till mina vänner blir aningen ansträngd, klippte jag bort dom litegrann :)

Longing for Paris

Ja, den här veckan började inte alls på samma sköna mysnivå som helgen kändes..men men, nya friska tag :)
Nu har vi börjat planera för en vinpimplande, shoppande och skitsnackande weekend i Paris, känns såå härligt att ha något att se framemot! Inte för att jag vet vad man ska planera annat än att bestämma vilket hotell ska boka in sig på eller vilka nattklubbar som ska besökas..men ändå. Bara tanken att få sitta på en uteservering och känna vårpirret gör att man genast blir en gladare människa :)
I helgen har jag plugg hela lördag och söndag, måste bli klar med en inlämning innan dess och hoppas att Mr Fokus gör ett kärt återbesök hos mig imorgon...senast..

Fick ett roligt sms idag från libresse.se (en gång i tiden gjorde jag någon slags ägglossnings/pms-kalkyl på nätet...och sedan dess skickar Libresse ut nedan sms regelbundet..eller cykliskt rättare sagt haha):
"Ett tips från din Libresse-kalender:
Ibland är det skönt att bli riktigt arg. Passa på nu, och skyll allt på din PMS efteråt".

Jag kan översätta för den som inte förstår:
"Ibland är det riktigt jävla piss-skönt att bli riktigt jävla förbannad. Vissa dagar har jag lust att slå ihjäl den jävel som stör mig eller säger något som inte passar sig. Eller när jag gråter för att brevbäraren än en gång lägger reklam i brevlådan trots skylten "ej reklam tack", eller för att någon i min närhet råkar vara glad och positiv (vilket självklart ses som ett slags hot mot hela min existens), please remove yourself from my area. Förlåt mig senare, det var inte meningen." Nåväl, vad är väl en bal på slottet?

Nu blir det mys med älsklingen, Skogaholm å nyponsoppa!

Natti natti